Här har ni mig igen! Efter en stunds vila från bloggen så fortsätter här min uppdatering av händelser i sommar. Häng med för nu börjar jag....
Jag har länge önskat mig ett utekök till altanen och för några veckor sedan så kom maken på att han var sugen på att bygga ett. Han hade sett ett hos en kompis och det kliade väl lite i "byggfingrarna". Det blev verkligen jättefint och vi har använt det flera gånger. Det är riktigt mysigt att stå där ute och tillsammans laga maten. I pannan har det bl.a puttrat både Paella och fiskgryta. Kan säga att det smakat riktigt riktigt gott!
 |
| Så här såg det ut först... |
 |
Sedan tillkom en vattenho och en kran
|
 |
| Fram med pannan och börja laga mat! |
 |
| Åh, vad gott!!!! |
Nu över till de mer håriga i den här familjen...jag talar om kaninerna! Barnens vädurskaniner verkar nu ha fått sina namn som består. Dotterns heter Shakira och sonens heter Colan (uttalas kålan). De är honor och syskon och trivs bra ihop. Shakira är väldigt tam och man kan gosa med henne mycket. Hon är alltid först framme när man kommer och ska ge dem mat. Colan är lite mer blyg och hon verka söka sin trygghet hos Shakira. Gosa och bära henne gör vi mycket för att hon ska vänja sig vid oss. För ett tag sedan upptäckte vi att en av dem satte ut sitt lilla huvud utanför kompostgallret. Okej, vi behövde alltså ett annat "staket". Vi åkte till byggaffären och jag köpte hönsnät och reglar. Hemma byggde barnen och maken sedan ihop nya staket. Nu kan de sannerligen inte rymma hemifrån!
 |
| Gräs är gott! |
 |
| Visst är jag bara sååå söt! |
 |
| Lika söta bakifrån! |
 |
| Vi kan öppna dörren själva! |
 |
| Dottern är väldigt glad i sin kanin |
Min lillebror har gjort hopphinder till dem. Somliga dagar verkar förståelsen över hur man ska göra funka bättre än vissa andra dagar. Att krypa under är ju en konst det oxå!
 |
| Jag är så himla bra på att hoppa! |
 |
| Nu lägger jag mig här och slappar! |
Sist i det här inlägget så kommer en liten uppdatering om mina naglar. De som jag satte tippar på i april är fortfarande sååå fina. Nu är tipparna borta och det är bara mina egna kvar. Jag har lyckats och jag känner mig verkligen stolt!! Aldrig att jag tänker bita på dem igen!!!
Det var allt från mig för denna gång......
På återseende mina vänner!
Kramelikram Veronica
