Jag sitter här och tårar trillar ner för mina kinder. Det är Rosa bandet galan på tv 3. Jag har precis hört Sonja Alde´n sjunga en sång tillägnad en av de kvinnor som tyvärr inte lyckades övervinna denna förbannade sjukdom. Jag har sett reportage med kvinnor som med gråten i halsen berättat om hur de inte kommer att få uppleva sina barns uppväxt eller få fortsätta sitt liv med sin käreste. Jag önskar så att ingen skulle behöva drabbas. Jag har på mycket nära håll upplevt vänner som inte klarat sig men som verkligen kämpat in i det sista. Jag känner ockå vänner som fortfarande kämpar och jag vet i nuläget inte hur utgången kommer att bli. Det får vara slut nu. Nu måste vi hitta ett botemedel!! Ikväll har jag skänkt en summa till cancerfonden. Jag hoppas att min delaktighet kan hjälpa någon därute. Idag lägger jag ut en bild från när jag var i Köpenhamn i helgen. På ströget stod en blomsterhandlare och sålde rosor. Ett helt hav av rosa rosor fångade mina ögon. Dessa rosor doftade underbart och var otroligt vackra, var en på sitt sätt. När solen sken på dem så blev de ännu finare. Rosorna påminner mycket om mina vänner som inte längre finns kvar i livet......vackra, fina och luktade gott! Precis som rosens taggar så har även många många många kvinnor haft taggarna ut och kämpat för sitt liv men tyvärr utan positivt resultat. Jag tänker fortsätta kämpa för dem. Gör det du oxå. Jag lovar att din insats kommer att göra nytta!
Största kramen till er från mig!
Veronica